Pensionssystemet anses bygga på hela livsinkomsten och det saknar övre åldersgräns. Även efter att man pensionerats ger arbetsinkomster således nya pensionsrätter. Däremot finns det en övre inkomstgräns. Över den gränsen tas ändå pensionsavgift på arbetsgivaravgiften. Detta är en ren skatt som går till statskassan.

Om man tjänar över 0,423 prisbasbelopp (18 200 kronor år 2011) ges man pensionsrätt på hela inkomsten.  Maximal pensionsgrundande inkomst är 7,5 inkomstbasbelopp (390 750 kronor år 2011). Det motsvarar en bruttolön på ca 35 040 kronor per månad före pensionsavgiftsavdraget. Den pensionsgrundande inkomsten är bruttoinkomsten minus avdrag för den allmänna pensionsavgiften, 7,0 procent.

Inkomster över denna gräns ger ingen ytterligare pension trots att arbetsgivaren betalar avgift även på dessa inkomster. Denna del av avgiften är därför en ren skatt. Arbetstagaren betalar ingen egenavgift på de inkomster som inte ger pensionsrätt.

Denna konstruktion medför att det kan vara gynnsamt, för den som har möjlighet, att jämna ut sina inkomster mellan åren. Det är bättre ur pensionssynpunkt att tjäna 400 000 kronor i två år istället för 200 000 ett år och 600 000 året efter.